Astrids miljö- och samhällsblogg

Taxen Tassa jagar fortfarande på sina vanliga jaktmarker och inte i sällare sådana. Det senare höll på bli fallet men inte p.g.a. grisen som skadat henne utan om Länsstyrelsen i Stockholm fått som den ville.

Tassa, som ägs av Karl-Johan von Heland och SVT-vd:n Eva Hamilton kördes till Bagarmossens djursjukhus.

- Antingen skulle hon avlivas eller opereras för 32 000 kronor, säger Karl-Johan von Heland som ville ha ett andra utlåtande.

När han kom tillbaka dagen efter insisterade veterinärerna på operation och när Karl-Johan von Heland ville ta med sig Tassa hem presenterade de ett beslut om omedelbart omhändertagande från Länsstyrelsen.

Husse tog ändå sin hund för att åka till en annan veterinär. Då ringde veterinärerna polisen som åkte hem till familjen.

– Jag blev jagad genom stan, säger Karl-Johan von Heland  Väl hemma kontaktade han länsveterinären och ifrågasatte hennes beslut om omhändertagande. När hon fick höra att hunden stod under en annan veterinärs vård återkallade hon sitt beslut och stoppade polisen som annars skulle tagit Tassa. Ägarna anmälde såväl veterinärerna på djursjukhuset som länsveterinären till Ansvarsnämnden för djurens. hälso- och sjukvård.

Ansvarsnämnden för djurens hälso– och sjukvård anser att Ulrika Hermansson vid Bagarmossens djursjukhus i Stockholm har utnyttjat sin maktposition på ett anmärkningsvärt sätt och tilldelar henne en erinran.

Tassa blev som sagt frisk utan operation i ockerklass. 

Så här skriver Jordbruksverket i sitt yttrande:

Veterinärerna Ulrika Hermansson, Marcel Lee och Karina Burlins utövning av veterinäryrket, Ansvarsnämndens ärende nr 16/12

Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård har i skrivelse till Jordbruksverket berett verket tillfälle att yttra sig över rubricerat ärende.

Jordbruksverket overlåter den veterinärmedicinska bedömningen åt ansvarsnämnden avseende veterinärerna Ulrika Hermansson,  Lee och Burlin.

Avseende veterinären Ulrika Hermansson vill Jordbruksverket dock framhålla att hon inte har kan kräva att få veta till vilken veterinär djurägaren har för avsikt att gå med sitt djur och inte heller rätt att kvarhålla djuret mot djurägarens vilja.

Av 32 § djurskyddslagen (1988:534) framgår att omhändertagande ska ske genom polismyndighetens försorg. Vidare skriver veterinär Ulrika Hermansson i sitt yttrande att hon bestrider anmälan då det inte var hennes egen bedömning utan Marcel Lees som hon framförde. Av 2 kap. 2 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård framgår art den som tillhör djurhälsopersonalen enbart får fullgöra uppgifter som han eller hon har kompetens för och har själv ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter. Om veterinären Ulrika Hermansson inte ansåg sig kompetent för att hantera fallet borde hon ha remitterat det, exempelvis till nämnde Lee.

Jordbruksverket vill också, avseende veterinären Marcel Lee, påpeka att det av 7 kap 2 § Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2009:85) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård, framgår att journal ska foras på svenska och vara tydlig och fullständig.  Veterinären Marcel Lees journal är på engelska och den innehåller ingen uppgift om att konservativ behandling skulle vara ert alternativ, tvärtom framgår att denna behandling ej kan rekommenderas. Av veterinär Marcel Lees yttrande till Ansvarsnämnden framgår att, även om det inte var hans förstaval så skulle Lee inte motsätta sig konservativ behandling, om ägaren så önskade.

Föreskriftens krav på tydlighet och fullständighet kan således inte anses uppfyllda. Avseende veterinären Karina Burlin är Jordbruksverket tveksamt till om hon tillhör djurhälsopersonalen. Av Prop 2008/09:94 s 57 framgår att regeringen i normalfallet inte anser att veterinärer i administrativ tjänst tillhör djurhälsopersonalen. För den händelse att Ansvarsnämnden anser att veterinär Karina Burlin kan prövas, ställer sig Jordbruksverket frågande till huruvida kriterierna för ett omedelbart omhändertagande enligt 32 § djurskyddslagen är uppfyllda. Av den tjänsteanteckning som Karina Burlin grundar sitt omhändertagande på framgår att hunden behöver opereras inom de närmsta dagarna. Det framgår också att djurägaren befinner sig på kliniken. Vidare framgår av den journalkopia som veterinär Karina Burlin bifogat att djurägaren sagt sig ha för avsikt att söka annan veterinär for en "second opinion". Det framgår inte av de inskickade handlingarna om veterinär Karina Burlin hade den sistnämnda informationen vid tidpunkten för beslutet. Jordbruksverket anser att det är tveksamt om förutsättningar för ett omedelbart omhändertagande föreligger i fal1et. Djuret är utsatt för en lidande, men djurägaren kan anträffas, det kan inte bedömas utsiktslöst att felet blir avhjälpt, eftersom djurägaren säger sig ha for avsikt an söka annan veterinär och ärendet är inte så akut att ett omedelbart omhändertagande är nödvändigt.

Dessutom framgår det med stor tydlighet att det finns brister i kommunikationen, både mellan veterinären Ulrika Hermansson och hennes kollega Marcel Lee och mellan Ulrika Hermansson och djurägaren.

I detta ärende har ställföreträdande avdelningschefen Helena Kättström beslutat.

Veterinärinspektören Leif Felton har varit föredragande. I den slutliga

handläggningen har även juristen Eva Kjell deltagit.

Argumentet för att omhänderta Göran och Evalena Anderssons dikobesättning var att det varit stora brister under många år. Så låt oss se vad det ligger bakom detta påstående. Kommentatorer här på bloggen har ju också erkänt sig vara idoga anmälare.

”En anmälan inkom till miljöskyddskontoret den l:e december 2000 från V:a Värmlands Djurskyddsförening. Enligt anmälan finns bl.a. misstanke om att fodret ej är tillfredsställande. Vindskydd och torra liggplatser skall inte finnas tillgängliga på samtliga beteshagar.”

”Göran Andersson har för tillfället 115 nötkreatur. Inne i Iadugården var det 54 nötkreatur och 30 kalvar. Samtliga var rena, fina och vid gott hull.”

”Ute gick det 23 nötdjur vid "gamla" ladugården. En del av djuren var lortiga. Marken var ordentligt upptrampad och lerig. Det har dock regnat onormalt mycket den sista tiden. Dom har tillgång till ett vindskydd med ströbadd.”

”Järnröret öster om ingången till vindskyddet som utgör en skaderisk for nötkreaturen har tagits bort.”

”När kommunens miljöskyddskontor har kommit på inspektion har de inte vid något tillfälle hittat något att anmärka på. Även kommunen har reagerat på att föreningen skickat in ett flertal anmälningar, där i princip ingen av dem ledde till några åtgärder, och har nu skrivit ett brev till föreningen där de förklarar vilka krav som gäller för att en anmälan ska leda till något.”

Föreningens ordförande Yvonne Gran blev utbytt.

"Två anonyma anmälningar inkom till miljöskyddskontoret den 3 november 2003. Enligt anmälningarna var det ett antal utegångsdjur vid spiksmedjan i Älgå som inte har tillgång till vindskydd. Utfodring skulle ske på marken, djuren skulle vara lortiga. Vatten ges i ett badkar. Området runt badkaret skulle vara mkt upptrampat och lerigt."

Vid inspektion samma dag: ”Djuren var vid normalt hull och utan anmärkning.” Djuren skulle flyttas till annat område.

”En djurskyddsanmälan inkom till miljöskyddskontoret den 25 oktober 2004. Ett stort antal personer har skrivit på en namnlista om Älgå gårds djurhållning. Enligt anmälan ifrågasätts bl.a., att mat läggs i halv meter lera och blir förstörd, om torr viloplats med regn/vind skydd finns samt att elstängslet till djuren aldrig är på.”

Inspektionsrapport den 27 oktober 2004 står om djuren i de olika hagarna att ”djuren var måttligt lortiga upp till knäna, vid normalt hull och utan anmärkning” eller ”djuren var rena och utan anmärkning”.

Uppföljande inspektion den 16 december 2004: ”Djuren var måttligt lortiga upp till knäna, vid normalt hull och utan anmärkning. Utfodring sker i foderhäckar.”

Denna namnlista innehåller ett 30-tal namn. Linda och Pia Perlström finns med på denna mobblista. Med finns också Solveig Kåhed som kommenterat på denna blogg.

Den 26 april skriver Solveig Kåhed på FB: "Nu så är det beställt kotårtan kommer till labråten i morron och då ska de firas."

"Älgå utanför Arvika och det ska firas att länsveterinären omhändertog 200 kossor som blivit misskötta i åtminstone 13 år."

Anngreth Gustafsson svarar: "Det är helt sjukt att folk kan göra så med sina djur dag efter dag . Och leva med det, och blunda för elendet och inte be om hjäp. Sänd i väg djurägaren ochså för guds skull, det här är en skam för oss andra som har djur som vi sköter och värnar om. Det är ju vår inkomst. Man kan undra varför inget har hänt förut?"

Den 27 april skriver Solveig Kåhed: "Nu så är tårtan framme i labråten en stor grön kulle med två glada kossor på dom andra 218 finns med oss i tanken men fick inte plats på gröna kullen. Det är en fantastisk känsla att åka vägen genom älgå och veta att inga kossor far illa här mer. INTE MER BEHÖVA SE PÅ DETTA."

Klagomål djurhållning 2005: ”Var ute på en inspektion tillsammans med Göran Andersson. Dom håller på att ställa i ordning den nya ladugården för 100 dikor. Det kommer att bli 60 djur (4xI5) i liggbås med gummimattor samt 40 djur (tregrupper) på djupströbädd. Automatisk skrapgång med utgödsling från liggbåsavdelningen till en gödselbrunn sydväst ut om 1340 m3. Gödseln från ströbäddarna gödslas ut en ggr per år i sukor på någon/ra vall/åker. All gjutning av grunden är klar och G A väntar på takstolar. Hittills har bygget kostat 650.000 kr. Ladugården kommer att bli klart om ett antal veckor och troligen i november 2005. Djuren som går ute har tillgång till ett vindskydd om 150 m2.”

Inspektion den 11 november 2008: ”Hagen söder om fastigheten mot Björnerud är mycket lerig och då speciellt vid vägen och på vägen när han kör in foderbalar med traktor. Utfodring sker ej i foderhäckar. Djuren går på en stenig ås och några av djuren var lerigare an normalt.”

Inspektion den 27 november 2008: ”Ett 40-tal utedjur går ner runt (söder och öster) ladugarden. Dom utfodras i 3 foderhäckar. Vatten erhålls på 3 ställen ur Älgån. Vindskydd med relativt torr och ren liggplats finns på 2 ställen. 11 djur skall till slakt nästa vecka och ytterligare ett antal därefter. Ett 40-tal djur skall ned till Fjöle. En gjuten foderplatta, i anslutning till utfodring från ladugarden i söder, om 50 m2 skall gjutas nästa vecka.”

Inspektion den 9 december 2008: ”Vid dagens inspektion så utfodras utegångsdjuren i foderhäckar. Djuren har tillgång till två vindskydd med torr och ren liggplats. Han har förberett (invallat och armerat, lagt ut stålstänger) för en gjuten foderplatta, i anslutning till utfodring från ladugården i söder, om 50 m2 som skall gjutas i dag. Förslaget om åtgärder i föreläggande har följts så förslagsvis bör ärendet utgå från Myndighetsnämndens sammanträde den 10 december 2008.” 

Helena Kättström, djurskyddschef på Jordbruksverket, tycker inte att min blogg är "tillförlitlig grund till att bedöma vad som har skett och hur ärendet har hanterats". Hon tror (?) fortfarande att myndigheter aldrig gör fel, alternativt vill hon få allmänheten att tro det, och skriver: "Omhändertagande av djur är ofta komplicerade ärenden, inte minst på grund av att det handlar om djur i dåligt skick, men jag har förtroende för att länsstyrelsen agerar med målsättningen att hitta bästa lösning i varje enskild situation."

Det kan man tolka som att Göran och Evalena som bönder inte antas förstå sitt eget bästa. Vad som är "bästa lösningen" bestämmer Länsstyrelse och polis.

Efter en månad har korna inbringat 462.000:- + moms till LRF-aktive Mats Pettersson, tillika närmaste granne med en handläggare på länsstyrelsen. "Ingen kommer att tjäna på omhändertagandet", hävdade djurskyddshandläggare Carola Eriksson som muntligt och ensam fattade beslutet den 17 april. Det var ju inte riktigt sant eftersom allt redan var förberett med transporter, polis och mottagare sedan flera dagar innan. Men det svårt att granska beslut som tjänstemän inte skriver ner utan bara "har i huvudet" och som polisen verkställer för att man "har det i örat".

Utöver den högdräktiga ko som sköts första dagen så finns elva dräktiga kor, varav tre nu är högdräktiga, vilka nu kommer att skjutas i slutet av veckan. Polisen i Värmland vill inte betala för uppstallningen under den tid det tar för korna att kalva och för kalvarna att bli så gamla att de kan flyttas. Länsstyrelsen vill avliva ytterligare 73 djur som saknar märkning.

Saknad märkning, dräktighet och nyfödda kalvar kände Länsstyrelsen förstås till redan innan Carola Eriksson huvudstupa bestämde sig för "den bästa lösningen" eller måhända "den slutgiltiga lösningen" den 17 april, redan innan djuren flyttades första gången och då såg man inga problem med flytten. Två kor fick dödfödda kalvar tre dagar efter flytten enligt polisens anteckningar. En annan skadade ett ben och en tredje fick sin svans bruten, vilket är noterat av veterinär. Den halta kon är det för dyrt att anlita veterinär till tycker polisen.

Göran och Evalena skriver i sitt yttrande till Länsstyrelsen att de känner sina kor och enkelt kan märka upp dem. 

-Jag vet inte hur han skulle kunna lösa det, jag kan inte se något själv, säger Maria Hammarström, chef för enheten för djurskydd och vilt. 

Trots att myndigheten enligt EU-lag är skyldig att tillse att besluten inte strider mot proportionalitetsprincipen så är det inte deras starkaste sida att se alternativa, konstruktiva och kostnadseffektiva lösningar även om de serveras mitt framför näsan.

Så här skriver lantbrukarparet till Länsstyrelsen:

"Från en journalist har det kommit till vår kännedom att Maria Hammarström anser att vi skall förklara hur vi på ett säkert sätt skall kunna märka de omärkta djuren. För det första så är det Länsstyrelsen och Polisen som är ansvariga för att djuren flyttats omärkta ner till Mats Pettersson i Segoltan Grums, detta förfarande står helt i strid med gällande lagstiftning, vi kan knappast hållas ansvariga för detta.

I ett mail från Erik Hannus Jordbruksverket till Jessica Ölvestad polisen, sägs att det kan vara svårt att avgöra var alla individer fötts, med fyra olika produktionsplatser, vi hade i själv verket FEM olika produktionsplatser men endast två med inregistrerade djur, det är även enbart på dessa två platser som det fötts kalvar. Vad gäller 056565 så framgår det av CDB-uppgifterna att inga kalvningar ägt rum på den produktionsplatsen sen 2006, 14 djur fanns registrerade på den platsen, två stycken helt omärkta enligt våra noteringar, varav nr 1 på listan 1013, av oss döpt till Vilja, slaktades 2013-04-05 denna finns även nämnd i Lst:s kontrollrapport från samma datum, återstår nr 1049, av oss kallad Mamma Mu, vi känner igen henne och kan märka upp henne korrekt, sedan fanns det totalt 10 st märkta med detta produktionsplatsnummer med endast ett märke. Det kan inte uteslutas att någon av dessa tappat sin enda märke också, i samband med det tumult som det panikartade flytten innebar.

Vi har god kännedom om våra djur och kan märka upp djuren på ett säkert sätt om vi bereds möjlighet till detta, djuren fördes bort mot vår vilja och vi förbjöds att se vad som hände, helt i strid med grundläggande lagstiftning enligt vår mening.

Gällande lagstiftning och regelverk har tillställs er i form av ett dokument upprättat av vårt juridiska ombud Berndt Eriksson.

Om jag fattade det hela rätt uppgav Maria Hammarström till ovan nämnda journalist att vi fått upprepade tillsägningar om att märka djuren från Länsstyrelsens sida, vänligen styrk detta skriftligen!

Sedan bör det nämnas att det fanns ett ytterligare alternativ till den mycket dyrbara och för djuren mycket skadliga flytten till Mats Pettersson Segoltan:

Daniel Fredriksson erbjöd sig att köpa alla djuren på plats, vi hade sedan tidigare en pågående diskussion om att sälja djuren till Daniel, varför beaktades inte detta skriftliga förslag, då hade inga högdräktiga djur behövt transporteras i strid med gällande lagstiftning, djuren hade märkts upp på plats och inte flyttas omärkta på ett helt lagstridigt sätt, mer än halv miljon kronor i kostnader hade besparats, våra djurs behov hade tillgodosetts, vilket vi inte anser skett nu, på grund av detta vansinnesomhändertagande med påföljande olagliga transporter av djur samt inte minst så hade samtliga djur sannolikt varit vid liv och välmående, de 85 avlivningshotade djuren hade kunnat leva vidare och varit till gagn för en levande landsbygd och vår inhemska produktion av livsmedel.

Vi kan inte finna ord för vad vi känner inför Länsstyrelsen i Värmlands agerande, som inte på något sätt gagnat djuren, den enda vinnaren som kan skönjas är väl i så fall Mats Pettersson och övriga som varit med om att tjäna pengar på detta vansinne, möjligen ser Länsstyrelsen i Värmland sig också som vinnare efter detta godtyckliga tilltag?

Igår kväll blev vi återigen bemötta hotfullt av Pettersson när vi skulle se hur djuren har det, vi anser att de tappat i hull under tiden hos Pettersson, de får ju inget kraftfoder vilket vi blev tillsagda att ge dem vid länsstyrelsens besök den 5/4, VARFÖR gäller ej detta Pettersson? För dyrt?

Våra djur var älskade av oss och vi har ägnat mycken tid åt dem vilket syns på hur tama och lätthanterade de är, tyvärr blev denna tamhet och tillit några kors död vid den godtyckliga avlivningsinsatsen den 18/4. Nu är djuren endast brickor i ett smutsigt spel från Länsstyrelsens sida, samt någons möjlighet att tjäna grova pengar på kort tid.

Hemställer att djuren återlämnas till oss, och observera att SLUTLIG PRÖVNING OM INHIBITION AV HELA OMHÄNDERTAGANDET EJ SLUTLIGT AVGJORD, ingen avlivning eller försäljning får av denna anledning ske.

 I yttrandet nämns "två dubbelmärkta nötkreatur" vilka dubbelmärkta nötkreatur? sådana där olika märken finns i resp öron?

Sådana har man rätt att korrigera och rätta, har fått gjort detta vid tidigare kontroller, inte ett allt för ovanligt fel faktiskt, men det blir mer och mer uppenbart att Länsstyrelsens syfte är att tillfoga oss mesta möjliga skada.

Var även under dagen i kontakt med Erik Hannus Jordbruksverket, han återkommer med svar på två frågor via mail i morgon detta mail måste få komplettera vårt yttrande, han gav dock muntligen ett klart och entydigt svar att Länsstyrelsen bröt mot gällande lagstiftning när man flyttade de omärkta djuren ner till Mats Pettersson Segoltan, denna transport var icke tillåten att göra utan att djuren märkts upp innan de förts från vår produktionsplats.

Hur kan Länsstyrelsen förklara? Hur kan man försvara? Att man flyttar djur i strid med gällande lagstiftning till en kostnad av hundratusentals kronor, för att sedan efter ca en månad ändå låta avliva dem, ett fel tas ju bekant inte ut av ett annat, det blir bara två fel istället, tids nog kommer Länsstyrelsens märkliga agerande att granskas, och att i strid med gällande lagstiftning samt inte minst i strid med allmänt rättsmedvetande, låta avliva djuren kommer att framställa Länsstyrelsen i Värmland med de personligen ansvariga i en mycket dålig dager, ni torde vara medvetna att hävda "livsmedelssäkerhet" är bara trams och förutom grovt stötande även löjeväckande.

Vi vädjar till bättre vetande och vänder oss direkt till Landshövding Kenneth Johansson, låt nu galenskapen få vika undan för rättsmedvetenhet och sunt förnuft, skjut inte ihjäl våra kor! Eftervärldens dom över ett sådant agerande kommer att vara hård, låt oss i enlighet med gällande regelverk få märka djuren vi har kunskapen om de olika individerna.

Med förhoppning att Länsstyrelsen låter prestigen i ärendet vika undan till förmån för rättsmedvetenhet och sunt förnuft.”

Daniel Fredriksson Signebyn, Årjäng, som var på plats den 17 april på gården skriver:

”Undertecknad har tagit över skötseln av makarna Andersons brukade åkermarker, jag förklarade redan den 17/4 att jag ville ta över djuren på plats i Älgå. Länsstyrelsen var inte intresserad av mitt förslag, om man nappat så borde miljonbelopp ha sparats samhället.

Nu önskar jag vara paret Andersson behjälplig med uppmärkning av djuren, så att dessa inte behöver avlivas, jag är fortfarande intresserad av att köpa djuren, lyssnar Länsstyrelsen på mig nu?”

Om det inte är korrumption när en myndighet, genom hot, försöker tvinga en djurägare att anlita en viss veterinär till en avsevärt högre kostnad än en annan veterinär som djurägaren själv valt, så vet jag inte vad som är det. Det är tillräckligt traumatiskt när ens älskade djur råkar ut för en olycka och skadar sig utan att man dessutom skall bli hotad med repressalier från en maktfullkomlig myndighet!

Så här berättar Anette vad som hände när Cavalier King Charles Spanieln Dessie skadade ögat:

Olyckan hände när Corina 7 år skulle gå ut och släppa ut sin ponny som är mycket snäll. Några smällare, det var sista april, gjorde att hästen blev rädd, slet sig och sprang ut från stallet. Då råkade Dessie komma emellan då hon var ute på gården. Hästen sprang mot Dessie och fastnade i hundkopplet. Dessies ena ögat blev allvarligt skadat.

Vi kontaktade veterinär Elin Bengtsdotter i Mora på kvällen och berättade om vad som hänt. Hon tyckte vi skulle komma på morgonen nästa dag i stället för hon behövde sova, veterinären. Vi bestämde att höras nästa dag. Först skulle hon till Rättvik och ta hand om en ko.

Veterinären ringde och vi träffades 11.30 på Mora Veterinärstation. Ögat undersöktes ca 10 min. Det skulle tas bort annars fick jag avliva hunden. Hon tog reda på prisuppgift och konstaterade att det skulle kosta 15 000:- eller mer på Falu djursjukhus, men "vi har en bra veterinär här så du kan få operation för halva priset ca 7000 kr här i morgon, annars måste hunden avlivas".

"Och om den ska avlivas ska jag ha ett kort på hunden när den är död så att det syns att den är död och jag kommer att kolla upp dig så att du opererat bort ögat, även med Falu djursjukhus!", sa hon.

Hon försvann och satt i telefon länge. Sedan undrade hon vem räkningen (Ca 1.900:- inkl moms) skulle stå på, Jag sa Jörgen som är hundens ägare, pappa till Corina som var med. Veterinären försvinner igen in i ett rum och det tar så lång tid så jag går bort mot dörren och tittar på en del artiklar på en vägg intill dörren och hör henne ringa upp Jörgen för att kolla om räkning skulle stå på honom. Jag hörde henne säga mitt för- och efternamn.

Hon kommer tillbaka in i rummet och frågar vad jag heter och då kunde jag inte låta bli att säga, men du sa ju nyss mitt namn i telefon så det vet du ju för jag hörde dig ringa hem och kolla mig!

Då sa hon att det var rutin, för många uppgav andras namn på räkningarna. Innan jag skulle gå kom hon med en spruta vetalgesic (smärtstillande med en halveringstid på 9 timmar, min anm.) till hunden och jag fick välja om jag skulle avliva henne eller komma till veterinärstationen i Mora för att ta bort ögat nästa dag eller till Falun dagen därpå då jag skulle få en tid om jag ville då. Inget smärtstillande fick jag med hem, alltså 2 dygn utan smärtstillande.

Väl hemma i Älvdalen diskuterade vi hur vi skulle ha råd och kom på att ringa uppfödaren som brukade åka till veterinär i Norge. Vi ringde tillsammans och pratade med veterinären och han skrev ut smärtstillande för ögat från Norge som jag tog ut efter en timme. Jag åkte dit akut och opererade på fredagen för 2500 kr för operationen samt några hundra för medicin.
Jättetrevliga veterinärer och duktiga i Norge.

Hela helgen var jag hemma med hunden och även på måndag, alla mina vänner som ringt fick tag på mig men inte Mora veterinärstation. Konstigt och jag som haft hemtelefon i närheten hela tiden. 

På tisdag ringer Anna Sörlin från Länsstyrelsen i Falun och anklagar mig för att inte kontaktat Mora och berättat var jag skulle ta bort ögat eller om jag avlivat hunden och de hade försökt nå mig utan resultat på hemtelefon som jag svarade i när hon ringde.

Jag hade fullt upp med hunden och tänkte inte på det att ringa dem efter jag kommit hem från Norge. Då hade Mora veterinärstation anmält mig till Länsstyrelsen utan någon kontakt med mig. Det var deras skyldighet upplyste Anna Sörlin mig och jag var skyldig att visa kvitto och skicka ner det till dem. Hon fick även prata med Jörgen, som är djurägare, och få det förklarat.

Den 17 april spärrade polisen av en gård i Arvika och ägarna och andra hindrades från att dokumentera de ca 200 djur som Carola Eriksson, djurskyddshandläggare på Länsstyrelsen beslutat omhänderta. Djuren blev sedan polisens ansvar och kostnad.

"Polismyndigheten i Värmland genom kommissarie Patrik Danielsson uppdrar åt Mats Pettersson, Segoltan Gärdet, 660 40 Segmon att märka, uppstalla och sköta den omhändertagna nötkreatursbesättningen om ca 200 djur. ..."

Mats Pettersson har tillfrågats av polisen och själv lämnat polisen förslag på vad han vill ha i ersättning. Förslaget accepterades utan vidare. Avtalet är undertecknat den 19 april. Något annat anbud eller upphandling finns inte. Även en grannes, Göran Johnsens, produktionsplats skall användas. 50 - 60 ungdjur har han plats för inne, resten skulle gå ute, vilket de även kunnat göra där de var från början.

Mats Pettersson får 70.000:- + moms för de första två dagarna, det kallas "initialkostnad". Därefter kostar djuren 10.000:- + moms varje dag fr. o. m. den 20 april. För foder tillkommer 20:- + moms per dag och djur dvs nästan 4.000:- + moms.

T. o. m. fredagen den 10 maj (tre veckor) kommer 200 djur ha inbringat ca 364.000:- + moms. Det blir ingen dålig månadslön. Transporten är för sig och kostade drygt 119.000:- inkl moms. Polisens kostnad är alltså hittills efter tre veckor uppe i 574.000:-. Då är ännu inte övrigt som veterinär och den egna insatsen under två dagar inräknad. Detta är pengar som belastar polisens budget vilket är våra skattepengar. Polisen kommer visserligen att skicka kravet vidare till djurägaren som i det här fallet är ett aktiebolag. Eftersom bolagets tillgångar redan tagits i beslag lär det dock inte finnas några pengar kvar att driva in.

Patrik Danielsson, chef för ordningspolisen Värmland, tycker att "det är en märklig tågordning att vi har en myndighet som beslutar och en annan som genererar åtgärden och får ta både arbetet och kostnaderna för detta". Han säger också att det kommer att märkas i verksamheten. Kort sagt får polisen i Värmland sämre resurser till kärnverksamheten tack vara en enskild handläggare på en annan myndighet. Danielsson har nu avsagt sig anvaret för att han anser sig inte kompetent.

Mats Pettersson har under många år fått bidrag av Länsstyrelsen för att låna ut betesdjur till naturreservatet Bergs Klätt. Närmast granne till Mats Pettersson är Lennart Andersson som handlägger stöd och bidrag på Länsstyrelsen (det är hans byggnad som syns vid "vägspärren" ovan). Djurägaren, vars djur man nu tagit, har för 2½ år sedan varit i konflikt med handläggaren som då JO-anmäldes för begågna fel.

Jobbar på Länsstyrelsen gör också Petra Umeland, dotter till Mats Pettersson. Tillsammans med bl. a. Maria Hammarström, enhetschef Djurskydd och vilt, sitter hon med i redaktionen för Länsstyrelsens Tidning för lantbrukare i Värmland. Djurskyddshandläggare Carola Eriksson, vars chef alltså är Maria Hammarström, fattade ensam beslutet att omhänderta de 200 djuren. Beslutet om omhändertagande är skrivet den 18 april men redan den 15 april får polisen ett samtal där handräckning begärs för omhändertagande av 200 djur. Alla inblandade känner alltså varandra väl sedan lång tid tillbaka.

De kor som det hela handlar om kan väl knappast räknas till vinnare trots alla pengar de drar in genom sin blotta existens. En ko som skulle kalva de närmaste dagarna var en av de sju som sköts på gården innan transport. Bara två djur skickades på obduktion trots att djurägaren begärde att alla skulle skickas. Det skulle bli för dyrt ansåg polisen och veterinären, Helene Jentzen, vägrade skriva faktura till någon annan än polisen, säkra pengar var det. Det anses vara bevis tillräckligt mot djurägaren att skicka dessa två och för att styrka att omhändertagandet av 100 gånger fler djur var befogat.

Beslutet på vilka djur som skulle avlivas stämmer inte med de djur som enligt veterinärens lista faktiskt avlivades. Anmärkningsvärt är att inspektörerna tagit bilder på ex en skottkärra men det finns ingen som helst dokumentation på de djur som det var så bråttom med att avliva. De två som polisen skickade på obduktion, skickades inte till SVA som djurägaren begärde. De skickades i stället till Svensk Lantbrukstjänst i Karlskoga. De som obducerar där är Jentzens arbetskamrater från veterinärstationen i Kristinehamn. Alla kroppar destruerades snabbt, dvs bevisen undanskaffades. Om detta är en brottsutredning så borde väl polisen ha säkrat all bevisning, för och emot de tilltalade? Jentzen skriver hullbedömning "0" vilket betyder utmärglad. Det finns inga prov eller fotografier som styrker detta.

Högdräktiga djur får inte transporteras enligt djurskyddslagen, en lag som verkar upphöra att gälla för omhändertagna djur. Därför sköts kon. Polisen skrev också till Jordbruksverket och begärde dispens för att köra högdräktiga kor. För djuren innebar det att två kor som kalvade dagarna efter födde döda kalvar.

En ko har blivit halt under transporten eller hos Pettersson. För dyrt att ta ut veterinär anser polisen. Och Pettersson vill såklart inte betala om inte polisen vill.

Efter en vecka hos Pettersson kunde man se idel tomma foderhäckar. Några dagar senare plockades flera bort så att det sedan bara fanns tre -fem stycken till alla djuren, som omhändertogs för att de påstods inte få tillräckligt med foder. Efter tre veckor har djuren fått tydliga "hungergropar" dvs magen är inte fylld.

29 dräktiga kvigor har Helene Jentzen gett abortsprutor för att hon påstår att de är för små. "Abort bör ske så tidigt som möjligt, helst inom två månader efter betäckningen. Abortering av kvigor får dock aldrig bli en rutinåtgärd", står det på Svenska Djurhälsovårdens hemsida. Dessa kvigor var födda 2010 och åtminstone en var 7 månader gången i dräktigheten.

Kan det vara så att Pettersson inte vill kosta på foder som han fakturerar för, eftersom djuren ändå skall dö? Länsstyrelsen har nämligen beslutat att 74 kor skall destrueras eftersom de saknar öronbrickor. Öronbrickorna fanns hemtagna och skulle sättas på före betesutsläppet. Djurägaren prioriterade utgödslingen eftersom maskineriet gått sönder. 

Vid den sista kontrollen den 5 april sades inget om öronbrickorna och att djuren borde avlivas för detta. Nu säger Jordbruksverket att det "kan ha kommit in andra djur". I så fall borde kanske polisen sett till att djuren märktes innan de kördes från gården? Hade polisen dispens för att flytta omärkta djur? Dessutom saknas uppgift att polisen fått dispens att lasta om djuren 500m från gården.

Föreläggandet från den 5e delgavs den 15 april. Den 17e togs djuren. Ansvarig för djurskyddet vid hämtningen var LRFs ordförande i Arvika Per-Olov Åhlander. Djurägaren tilläts inte hämta strö till djuren och ingen annan gjorde det heller. Farmartjänst skrapade inte liggbåsen och föste in dubbelt så många djur som ligghallen var förprövad för. Plötsligt var det inte så noga med "torr och ren liggplats". Polisen skriver att hoppackningen av djuren skulle "underlätta tillsyn, skötsel och transport". Den ordern ges alltså av en person som senare erkänner sig sakna kompetens.

I kontrollrapporten står det om gårdens hobbyhöns: "Leksaker, skottkärra mm kan utgöra skaderisker". Ja det gäller att finna fel...